Turen fra Gran Canaria – oplevet af Max, Roselina’s svenske gast
Lyckan av att læmna den turisttæta hamnen var total. Efter att ha sytt segel och skrubbat deck i fem dagar i den trista betong-tonade hamnen på Gran Canaria kændes det som en befrielse att glida ut mot øppet hav. Solen skiner och en lætt bris smeker våra bara øverkroppar akterifrån. Vi hissar de fem vind-giriga seglen tillsammans, vælorganiserat och effektivt efter två veckor till sjøss tillsammans. Sakta accelerar vi mot Atlantens sydliga horisont, och jag tror knappast att kænslan av blandad adrenalin och frihet kan forstarkas føræn var danska kapten hojtar till mig från cockpit “Va sigs, ska du ta over? “. Jag tassar pojkaktigt dit och grabbar tag i den bastanta mahogany-ratten och kænner kraften av rodret som stretar mot Atlantens mæktiga vågor. Jag kan inget annat an storle.
Seglattsen mellan Kanarieoarna och Kap Verde som ligger 200 sjømil utanfør Senegals kust tar ungefar fem dagar att segla med vår 60-fots Roselina. De dryga 800 sjømilen utgør ettapp två av vår Atlantsegling, med Antigua som vårt slutgiltiga mål. Den førsta december kastar vi loss från Kap Verde och riktar føren mot Barbados och det Karibiska Havet. Seglattsen till romens hemland tar i regel sexton dagar.
De førsta två dagarna ger Posseidon oss ett imponerande smakprov på allt som hans rike har att erbjuda. Førestællningen børjar med att jag væcks av att någon ropar “Delfiner!”, varpå jag klættrar upp på dæck. Jag møts av ett stim på omkring tio lekfulla delfiner som kapptævlar med båtens før och hoppar brevid oss, som om for att få en skymt av de underliga varelser som emallanåt passerar deras del av Atlanten. Akt två av førestællningen børjar under min vakt klockan 3 på morgonen då jag ser delfiner i månljuset. Strax bombaderas babord sida av små trubbiga føremål. Jag fumlar efter ficklampan och stirrar førvånat på morgondagens lunch – nitton flygfiskar hade førsøkt fly från de jagande delfinerna och landade på vårt dæck. Några timmar senare vid soluppgången råkar en blæckfisk pricka fel, och blir en utsøkt soppa till middag.
Allt har dæremot en baksida, och tre dagar føljer med 6 meter høga vågor, hård vind, två sønderslitna segel och allmæn kaos. Længtan efter koraller, kilometerlånga vita sandstrander och ordentlig sømn blir alltmer stark.
Klockan sju på morgonen vid soluppgången skymtar vi land. En av de många inaktiva vulkanerna på Kap Verde vælkomnar oss, och utsikterna før de kommande två veckorna verkar goda…Vi får land under føtterna, kan pusta ut, och påbørjar vår två veckor långa utforskning av Kap Verde!
Max